Live Love Laugh

Ibland vill jag bara springa ifrån det, ibland orkar jag inte stanna.

Ibland förstår jag inte varför du ville ha just mig, just mig av alla andra på denna jord.

Det finns gånger då jag inte har orkat bråka mer, gånger då jag inte orkat att alltid ha dig sur, gånger då är ledsen i veckor på grund av att du och jag ALDRIG kan hålla våra käftar stängda när det väl kommer till kritan, vad är det som är så svårt att förstå, bråka löser inget, det skapar problem, vad är det som är så svårt att förstå när man säger , sluta, nu vill jag inte mer, varför ska vi alltid trigga igång varandra? alltidalltidalltid.

Det finns gånger då jag suttit och funderat och frågat mig själv '' vad gör jag här ?'', men det är då man stannar upp.

Slutar andas för någon sekund, sluter ögonen och låter tankarna blandas.

Jag har velat skrika, velat springa, velat berätta hur allt ligger till, men inte riktigt har kunnat.

Men nu vill jag bara stanna.

Jag vill inte gå en milimeter utan det jag har.

Jag har varit riktigt nära att förlora dig, så nära att jag har sett det framför mig, så nära att jag har ställt in mig på att livet aldrig kommer bli detsamma igen, så nära att jag dragit täcket över ansiktet och låtit tårarna rinna, låtit dom rinna och aldrig sluta.

Utan just dig, vet jag inte vad som skulle hända, jag kan inte se det framför mig, allt som vi har delat, jag måste ha dig kvar.

Vi kan bråka som ett gift gammalt par, vi kan skrika så våra föräldrar undrar vad som händer, vi kan göra allt som får ett förhållande att dras ner något så otroligt, men på något sätt, är både du och jag lyckliga.

Vi skrattar oftast, oftast kan jag inte sluta le när jag är med dig, oftast ( alltid ) pirrar det i magen när du är nära.

Jag menar aldrig att putta iväg dig när du vill pussa mig, jag menar aldrig att vara en bitch i telefon, jag menar aldrig att skrika på dig och säga att du är totalt hopplös.

Jag har även suttit och funderat, funderat länge, hur människor kan vara emot något som är bra ? Hur man vill förstöra så mycket för någon, hur har man mod att lägga ner sin själ på att förstöra? Jag skulle aldrig få för mig att förstöra för någon som har det bra, men alla andra inbillar sig att dom har det dåligt.

Varför kan människor säga till mig '' han är inte bra för dig, han skadar dig psykiskt?'' Vadå, vet ni det eller ? Alla bråkar, alla säger något som dom inte menar, men du måste låta gå och förlåta.

Menar ni att man ska komma ihåg allt dåligt då?

Det funkar inte så, förlåta är det enda rätta, faktiskt...

Skit samma, texten är tidsfördriv.

Jag ville bara säga att du är bäst och utan dig är jag inget, 0, zero, nada!

Jag kan skriva i evigheter, men en text är inget, sålänge det är vi och ingen annan, så behöver jag inte skriva, bara veta att du älskar mig och inte lämnar mig, inte för allt i hela världen.

Jag älskar dig hjärtat.